Min syster

Som sagt; jag var o hälsade på min lillasyster igår. Hon är just nu inlagd på Östra i Göteborg; på psykiska avdelningen. Hon mår som sagt inget bra! Hon är osynligt sjuk.
För några veckor sedan fick hon (äntligen!) en diagnos! Hon lider av borderline. En hemsk sjukdom som inte syns utanpå men som förstör så mycket för henne! :(

"Borderline personlighetsstörning (även kallad emotionellt instabil personlighetsstörning) är en sjukdom som innebär att man är impulsiv, emotionellt instabil och mycket intensiv i det man gör. Ofta har de drabbade en mycket dålig bild av sig själva även om de inte visar det utåt. Människor i deras nära omgivning skiftar ofta och snabbt mellan att vara onda och goda. Personer med borderline tenderar att ha ett snabbt svängande humör och intensiva känslor som dess omgivning har mycket svårt att först sig på. Det är också ofta att personer med diagnosen har en samsjuklighet med exempelvis missbruk, depression, ätstörningar, ångestsjukdom, självskadebeteende och självmordsförsök. Vad gäller självmord finns det en ökad risk för detta, ca 4-10% av de med borderline dör till följd utav självmord, vilket är 50 % högre än normalbefolkningen."

Här kan ni läsa mer!

Hon har mått psykiskt dåligt i många år, och för att få den här diagnosen så har det tagit två år! Nu vet vi mer hur vi ska kunna bemöta henne, eller vi vet iallafall vad det är för en sjukdom och vi kan läsa på om den, vi får en större förståelse för henne.

Det var fantastiskt bra att träffa henne, senaste året har varit tufft, hon har dragit sig undan mer o mer. Och jag har inte vetat hur jag ska bete mig brevid henne! Vi som under många (!) år har haft en bra kontakt kom att inte umgås/höras alls under lång tid. Hemskt jobbigt! Jag har saknat henne.
Gårdagens sjukhusbesök blev ärligt och rakt! Precis som vi vill ha det! Det känns skönt! Men jobbigt. Det är hemskt att se hur dåligt hon mår och att inte kunna göra något åt det! Vi står som fån brevid och ser hur hon kämpar för sitt liv.

Jag hatar sjukdomen. HATAR. Den har förstört så mycket för henne. Min stackars lillasyster! Och jag önskar att jag kunde göra något! Vad som helst. Bara hon får må bättre.
För nu mår hon så sjukt dåligt!
Tycker så synd om henne. Hon kämpar...

Så är det. Och såklart är det en stor del av mitt liv! Med hennes godkännande så får jag blogga om det. Känns bra, för bloggen är ju en bearbetning!