Jag klarade det!

Nu har jag landat lite efter gårdagen. Jag gick i mål. Och det är jag sjukt nöjd med. :)
Det var alltså 30 grader. Kvavt. Regn i 2 minuter. Sol. Moln. Åska. Blåst.
Det var helt fruktansvärt!
Folk svimmade. Folk kräktes. Folk stapplade. Folk grät.
Det var inte ett dugg kul. Jag kommer aldrig mer springa tänkte jag igår kväll. Och aldrig nånsin Göteborgsvarvet!


När jag hade gått i mål och fått min medalj mötte Kim upp mig och vi satt och åt lite banan, drack lite vatten innan vi tog oss till bussarna för att åka till bilen! På väg mot bilen började jag må riktigt illa, kände mig svimfärdig! Och hemresan bestod av att försöka låta bli att kräkas/svimma.


Väl hemma så sa vi tack och hej till mormor och morfar som varit barnvakt. Försökte peta i mig lite salta nötter och vätskeersättning. Men det funkade inte, och sen började jag kräkas! I det läget så var jag fast besluten att aldrig nånsin (!) ens ta på mig mina löpardojor igen...
Natten gick och idag har jag varit matt, kroppen har väl skrikit efter näring! Mått bättre och bättre under dagen, avslutade dagen med lite tacomys (=salt). Och det var gott! Välbehövligt!



Nu känner jag väl att det finns hopp om ytterligare varv. Men aldrig nånsin i den hettan. Aldrig nånsin!


Stolt och nöjd med att ha genomfört loppet. 2:33 tror jag min tid blev. Fort gick det inte. Men jag kom i mål :)
//Emma