Och att det blev så är min mans förtjänst! Han peppade mig! Så thank you Kim! Han vaknade nämligen piggare idag och sa helt plötsligt; nu sticker jag ut och springer. 5 km.
Jaha... Så då var det ju bara för mig att sticka ut efteråt. Och slå Kim med 1 km! ;) Hehe....
Och jäklar så skönt det var! Hade kunnat springa långt kändes det som! Underkylt regn och hala vägar! Det spelade ingen roll! Underbart var det! :)
Så tack än en gång älskling! :)
Posted using BlogPress from my iPad
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar